Jag är född i mellersta Finland 1955. I en liten by som heter Pihtipudas. När jag blev tre år gammal fick jag fosterföräldrar och flyttades till Keitele, lika litet samhälle som Pihtipudas. Det var bara 5mil mellan byarna.
Redan som liten drömde jag om att dansa balett, spela piano och måla. Men det var inte ens tänkbart med den knappa ekonomin. Det var bara så efter kriget i Finland.
Inga målartalanger
Min skollärare sa att jag hade inga målartalanger. Jag trodde på henne förstås, när en sådan auktoritär person uttalar sig så bestämt. Men när jag hade flyttat till Stockholm som sextonåring 1971 började jag måla i smyg. Ibland målade jag på nätterna och gömde allt i garderoben. Ingen skulle få se dem hemska målningarna.
Arbetat inom vården
Jag utbildade mig så småningom till undersköterska/mentalsköterska. Det har nu blivit 48 år av arbete inom vården. På flertal sjukhus och vårdavdelningar. Mest har jag arbetat på intensiven med olika sjukdomstillstånd. Nu jobbar jag sedan 15 år tillbaka endast på nätterna, för att få mer tid till konsten.
Tio år på Gotland
När jag bodde på Gotland nästan tio år. Så det konstnärliga arbetet utvecklades mest inom skinn- och lädersömnad. Jag vävde även mattor och dukar på beställning. Tyvärr har jag inte fotodokumenterat i stort sätt något från den tiden. Synd, för skin-och lederarbeten blev mycket arbetade efter kundens önskemål, med nappadekoratiner, sömnad, laskning, snörning, mm.
Men nu är det målning som gäller så snart jag får tid över mellan mina vaknätter och naturen på Gotland har gett många idéer för målning.
Flera konstkurser på olika håll
För att lära mig av konstens olika tekniker, gick jag fem år på fria kurser i Edsvikens konstskola, i Sollentuna. Det var mycket utvecklande och lärörikt. Bra att träffa olika lärare och naturligtvis andra som målar. Det skapar inspiration och mod att fortsätta. Det har blivit en hel rad konstkurser för olika duktiga konstnärer, både i akvarell och olja, genom åren. Även utomlands som på Corsica, Italien, Frankrike och Turkiet.
Det här var lite om mig i dag. Vi får se vad som kommer i framtiden. Att måla blir det i alla fall. Det ger en sådan motvikt mot det tunga jobbet på sjukhuset. Där man möter så många tragiska fall och ser vad människor råkar ut för. Lev nu! Vem vet, om vi når någon pensionsålder…
Bästa hälsningar
Seija Ailisdotter (fd Eriksson)